Nu ska jag strax åka till flygplatsen och bege mig till Nice, och mitt hotell vid stranden i Cannes.
Fördelen med att jobba med chaufförer i min bransch är att jag får skjuts ut till flygplatsen (L jobbar), och hellre det än det där skämtet till tåg från Termini.
Jaghar packningsångets. Väderprognoserna för de nästkommande tio dagarna harvarit ena dagen sol och ena dagen spöregn, och med allt jobbmaterial så får jag faktiskt bara plats med SÅ mycket i min väska...
Vi får se, hoppas det duger.
Som vanligt, håll tummar och tår för att jag kommer hem hel efter att ha försökt foga ihop 50 personer till en grupp.
Puss!
Wednesday, June 11, 2008
Tuesday, June 10, 2008
haaaaaaaaaaahaaaaaaaaaa
2-0 Sverige!!!!!!!!!!
Hahahahhaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Bra match dessutom.
Bra.
Nu kan jag packa.
Ughhhhhhhh..
Hahahahhaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Bra match dessutom.
Bra.
Nu kan jag packa.
Ughhhhhhhh..
halvlek
...alltså..packa?
Jag ska till Nice imorgon?
Hur menar du nu, nu förstår jag inte alls..
*vissel vissel*
Jag ska till Nice imorgon?
Hur menar du nu, nu förstår jag inte alls..
*vissel vissel*
forza blågult
Efter första halvlek Sverige - Grekland så är jag faktiskt imponerad av våra blågula.
De där skithögarna till blåvita däremot...
Jag skiter i om de var Europamästare 2004. De har de senaste 45 minuterna bara påvisat hur de var det mest varnade laget under 2004 års turnering. Jävla as till filmare och fulspelande (vad sägs om att lalla runt med bollen på plan ett par minuter här och där? Inte alls respektlöst mot de tusentals och återigen tusentals supportrar som flugit dit för att se er spela, för att inte nämna en skam mot sporten) och skulle snarare platsa bättre som rugbyspelare än fotbollspelare.
Jag inser att jag låter som en sportnörd men må så vara.
PÅ dem bara blågult, på dem!!
De där skithögarna till blåvita däremot...
Jag skiter i om de var Europamästare 2004. De har de senaste 45 minuterna bara påvisat hur de var det mest varnade laget under 2004 års turnering. Jävla as till filmare och fulspelande (vad sägs om att lalla runt med bollen på plan ett par minuter här och där? Inte alls respektlöst mot de tusentals och återigen tusentals supportrar som flugit dit för att se er spela, för att inte nämna en skam mot sporten) och skulle snarare platsa bättre som rugbyspelare än fotbollspelare.
Jag inser att jag låter som en sportnörd men må så vara.
PÅ dem bara blågult, på dem!!
Monday, June 9, 2008
ma che CATSO fai?!
Kära Italienska fotbollslag.
Om ni fortsätter att spela som pinsamma filmande idioter kommer jag att bli desertör i andra halvlek och börja heja på Holland.
Sluta filma, sluta skjuta mot höger eller vänster när den där stora, vita fyrkantiga saken annars känt som målet är rakt fucking framför er.
Hitta erat jävla offensiv, och börja spela fotboll som ni gjorde 2006.
Basta med dumheterna nu, jag skäms ju hund.
Och så slipper jag svära åt er på svenska, så att italienarna slutar titta på mig som om jag vore ett ufo.
Kan ni göra det här nu, så vore det hemskt snällt.
Tack.
Om ni fortsätter att spela som pinsamma filmande idioter kommer jag att bli desertör i andra halvlek och börja heja på Holland.
Sluta filma, sluta skjuta mot höger eller vänster när den där stora, vita fyrkantiga saken annars känt som målet är rakt fucking framför er.
Hitta erat jävla offensiv, och börja spela fotboll som ni gjorde 2006.
Basta med dumheterna nu, jag skäms ju hund.
Och så slipper jag svära åt er på svenska, så att italienarna slutar titta på mig som om jag vore ett ufo.
Kan ni göra det här nu, så vore det hemskt snällt.
Tack.
uuuh...bonshoor
Alltså.
Det var ett tag sedan jag fick använda mig av min franska - minst sagt.
Tur att jag kommer undan med uttalet, eller snarare tur att fransmän visst det har humor.
"Bonjour, je mapelle *****, je travailler avec **, uh, j'aimerais confirmer mon groupe"...ja jesus. Italienskan ville smyga sig in hela tiden (je travailler con..vadå "con"??), men det gick. Hotell och resturang och dessutom lyckas få fram att jag har dessa underliga dietrestriktioner i min grupp.
Je mappelle fucking fabulous.
Nu ska jag gå och hälla upp ett glas vitt och äta lite jordgubbar, sen blir det fotboll.
Bisous!
Det var ett tag sedan jag fick använda mig av min franska - minst sagt.
Tur att jag kommer undan med uttalet, eller snarare tur att fransmän visst det har humor.
"Bonjour, je mapelle *****, je travailler avec **, uh, j'aimerais confirmer mon groupe"...ja jesus. Italienskan ville smyga sig in hela tiden (je travailler con..vadå "con"??), men det gick. Hotell och resturang och dessutom lyckas få fram att jag har dessa underliga dietrestriktioner i min grupp.
Je mappelle fucking fabulous.
Nu ska jag gå och hälla upp ett glas vitt och äta lite jordgubbar, sen blir det fotboll.
Bisous!
inte populärt
"...och så för middagen då.."
"ja?"
"jag har 17 personer som inte kan äta gluten/stärkelse/magnesium/kött.."
".........................."
"*ehm*"
"driver du mig med mig eller?!?!? Vad i helvete menar du???"
"*suck" Nej, jag driver inte med dig.. Jag vet att det är svårt för er me..."
"Svårt? SVÅRT?!?!?! OMÖJLIGT!"
Så kul kan man ha när man ska ringa och boka middag för femtio personer, vara sjutton inte kan äta kött/kolhydrater. Fyra resturanger och fyra identiska utskällningar senare, är det nu jag som ringer och bokar mat för EN allergiker, och de andra sexton i just den gruppen får fan ta och suck it up. Ni är på studentresa, inte Conde Nast.
"ja?"
"jag har 17 personer som inte kan äta gluten/stärkelse/magnesium/kött.."
".........................."
"*ehm*"
"driver du mig med mig eller?!?!? Vad i helvete menar du???"
"*suck" Nej, jag driver inte med dig.. Jag vet att det är svårt för er me..."
"Svårt? SVÅRT?!?!?! OMÖJLIGT!"
Så kul kan man ha när man ska ringa och boka middag för femtio personer, vara sjutton inte kan äta kött/kolhydrater. Fyra resturanger och fyra identiska utskällningar senare, är det nu jag som ringer och bokar mat för EN allergiker, och de andra sexton i just den gruppen får fan ta och suck it up. Ni är på studentresa, inte Conde Nast.
nice is nice
På onsdag ska jag till Nice.
På torsdag landar 50 personer som jag hoppas funkar ihop, då de är fyra olika grupper som har blivit ihopsatta till en.
Det är något jag alltid är lite orolig för med mina grupper, att de kommer överens. Det har funnits stunder då vissa grupper bara inte kan med varandra, vissa av dem gör ett hjärtligt försök ändå, och vissa håller sig på sin kant. Med resultat att jag numera kan klassas som fullfjädrad diplomat, banne mig. Det intressanta är att det alltid är studenterna jag oroar mig för minst, det är de vuxna som är bästa på att leka "he said, she said" leken.
Kanske är det för att mina studenter, fast de kan vara uppemot arton eller över, fortfarande har en liten del av barn kvar i sig, att de trots allt är mer öppensinnade och mottagliga för att skapa vänner så länge de är i samma ålder. Vad jag gillar med mina turer är att de har inget utrymme för sin vanliga highschool politik, det får liksom inte finnas den där "populära" klicken och "mobboffer"klicken i mina grupper. Jag tillbringar lika mycket tid med dem alla (eller ja, jag försöker), jag byter bord vid middag varje dag, och ibland tvingar jag dem rakt av att mingla med varandra. Med hittills gott resultat, so don´t hate me.
Mina vuxna däremot, jesus amalia. Ibland vill jag bara skälla ut dem, men mitt tysta ogillande har väl lyckats få dem att fatta en och två gånger också vad jag tycker om att de inte ens försöker umgås med varandra, och när det kommer till middagsdags efter dag två, där jag säger åt alla att de intefår sitta bredvid någon de känner, men däremot mittemot, gör jag det väldigt klart att jag menar även mina vuxna gruppmedlemmar.
Jag oroar mig också för mina gruppledare, de är trots allt de som fyller i sina utvärderingar i slutet. Även om jag kan tycka att de är rena as, eller kan känna på mig i tonen av deras email att de inte är världens trevligaste människor, så vill jag ändå komma bra överens med dem, det gör helt enkelt mitt liv under turens gång så mycket bättre. De har lyckats lura mig både en och två gånger däremot, jag har varit helt övertygad om att de avskyr mig, baserat på hur de konstant motarbetar mig eller hur de snäser av mig hea tiden eller liknande, bara för att sedan se deras utvärderingar fyllda med fem plus och översvallande komplimanger om vilken fantastisk människa jag är. Hepp, liksom. Men jag har också haft gruppledaren som stal min dricks (a k a större delen av min lön), men hon hatade iofs allt och alla och jag fick reda på under sista kvällen att hela gruppen hade avskytt henne. Mmm, hepp igen. Däremot hade de alltid försökt, och det älskade jag dem för.
Jag tycker att helt klart det jobbigaste momentet inte är alla förberedelser, även om de kan ge mig gråa hår på vägens gång - som att se till att din gruppmedlem i rullstol kan följa med överallt, att restauranger respekterar det faktum att du har folk som är allergiker eller diabetiker, schemaändringar, utan när de ska hem.
Att stå omringad av vad som i slutet av turen har blivit "mina barn" som kramar mig och gråter så de skakar tar livet av mig, gråter de så gråter jag. Men hellre det än att de mumlar ett hastigt farväl och springer mot gaten, alla dagar. Sen skriver de till mig, emailar, berättar saker och jag blir helt rörd.
Jag kommer alltid ihåg alla deras namn, jag kommer ihåg dem, och jag undrar alltid vad de gör och hoppas jag får se dem igen.
Så på onsdag ska jag till Nice, med ett hotell som ligger på stranden i Cannes.
På torsdag landar femtio personer, och jag hoppas de alla har lärt känna varandra på flyget från NYC, de är alla inbokade på samma flight (imponerande av företaget, tycker jag faktiskt). Och jag hoppas vi alla kommer överens efter det.
Nice. Så nice.
På torsdag landar 50 personer som jag hoppas funkar ihop, då de är fyra olika grupper som har blivit ihopsatta till en.
Det är något jag alltid är lite orolig för med mina grupper, att de kommer överens. Det har funnits stunder då vissa grupper bara inte kan med varandra, vissa av dem gör ett hjärtligt försök ändå, och vissa håller sig på sin kant. Med resultat att jag numera kan klassas som fullfjädrad diplomat, banne mig. Det intressanta är att det alltid är studenterna jag oroar mig för minst, det är de vuxna som är bästa på att leka "he said, she said" leken.
Kanske är det för att mina studenter, fast de kan vara uppemot arton eller över, fortfarande har en liten del av barn kvar i sig, att de trots allt är mer öppensinnade och mottagliga för att skapa vänner så länge de är i samma ålder. Vad jag gillar med mina turer är att de har inget utrymme för sin vanliga highschool politik, det får liksom inte finnas den där "populära" klicken och "mobboffer"klicken i mina grupper. Jag tillbringar lika mycket tid med dem alla (eller ja, jag försöker), jag byter bord vid middag varje dag, och ibland tvingar jag dem rakt av att mingla med varandra. Med hittills gott resultat, so don´t hate me.
Mina vuxna däremot, jesus amalia. Ibland vill jag bara skälla ut dem, men mitt tysta ogillande har väl lyckats få dem att fatta en och två gånger också vad jag tycker om att de inte ens försöker umgås med varandra, och när det kommer till middagsdags efter dag två, där jag säger åt alla att de intefår sitta bredvid någon de känner, men däremot mittemot, gör jag det väldigt klart att jag menar även mina vuxna gruppmedlemmar.
Jag oroar mig också för mina gruppledare, de är trots allt de som fyller i sina utvärderingar i slutet. Även om jag kan tycka att de är rena as, eller kan känna på mig i tonen av deras email att de inte är världens trevligaste människor, så vill jag ändå komma bra överens med dem, det gör helt enkelt mitt liv under turens gång så mycket bättre. De har lyckats lura mig både en och två gånger däremot, jag har varit helt övertygad om att de avskyr mig, baserat på hur de konstant motarbetar mig eller hur de snäser av mig hea tiden eller liknande, bara för att sedan se deras utvärderingar fyllda med fem plus och översvallande komplimanger om vilken fantastisk människa jag är. Hepp, liksom. Men jag har också haft gruppledaren som stal min dricks (a k a större delen av min lön), men hon hatade iofs allt och alla och jag fick reda på under sista kvällen att hela gruppen hade avskytt henne. Mmm, hepp igen. Däremot hade de alltid försökt, och det älskade jag dem för.
Jag tycker att helt klart det jobbigaste momentet inte är alla förberedelser, även om de kan ge mig gråa hår på vägens gång - som att se till att din gruppmedlem i rullstol kan följa med överallt, att restauranger respekterar det faktum att du har folk som är allergiker eller diabetiker, schemaändringar, utan när de ska hem.
Att stå omringad av vad som i slutet av turen har blivit "mina barn" som kramar mig och gråter så de skakar tar livet av mig, gråter de så gråter jag. Men hellre det än att de mumlar ett hastigt farväl och springer mot gaten, alla dagar. Sen skriver de till mig, emailar, berättar saker och jag blir helt rörd.
Jag kommer alltid ihåg alla deras namn, jag kommer ihåg dem, och jag undrar alltid vad de gör och hoppas jag får se dem igen.
Så på onsdag ska jag till Nice, med ett hotell som ligger på stranden i Cannes.
På torsdag landar femtio personer, och jag hoppas de alla har lärt känna varandra på flyget från NYC, de är alla inbokade på samma flight (imponerande av företaget, tycker jag faktiskt). Och jag hoppas vi alla kommer överens efter det.
Nice. Så nice.
Saturday, June 7, 2008
Friday, June 6, 2008
superstar
Lite iallafall, kom igen.
Jag klev upp 06, jobbade först inomhus och sedan direkt på en femtimmarstur. Blablablabla från mig nonstop. Och så är det de som blir trötta, är det inte märkligt? ;)
Nu kom jag precis hem efter att ha gått igenom halva stan, duschade av mig damm och bytte om till billabongshorts och linne.
Jag väntar på att A ska komma förbi, hon har sin första tur och jag ska hjälpa henne med Vart Man Ska Gå och Hur Man Ska Göra, medans jag väntar lagar jag kyckling och sippar (läppjar är ett så fult ord..) på en kall öl.
S har fortfarande inte lämnat nycklarna från när hon flyttade ut i tisdags, hur svårt kan det vara? Ärligt?
Kvart över åtta ska jag ha klivit ur shortsen och linnet till något mer presentabelt, jag ska på middagsdate.
F ö har en av mina gruppledare inte hört av sig huruvida paraplegikern i hennes grupp har manuell eller elektronisk rullstol eller ej, så jag får försöka planera alt med gissning på manuell (tydligen vanligaste varianten). Men nsällt att hon inte ens kan svara på den enkla frågan, tycker jag.
En annan gruppledare har en person som är allergisk mot kött och gluten/stärkelse/kolhydrater. Och som skulle föredra att hela hennes grupp (på 17 pers av 50) skulle äta mat utan kolhydrater/stärkelse/gluten.
Ehem. Alltså. Du vet att du är på studentresa va? Och i Italien...? Country of No Things Low Carb?
Folk, ibland alltså..
Jag klev upp 06, jobbade först inomhus och sedan direkt på en femtimmarstur. Blablablabla från mig nonstop. Och så är det de som blir trötta, är det inte märkligt? ;)
Nu kom jag precis hem efter att ha gått igenom halva stan, duschade av mig damm och bytte om till billabongshorts och linne.
Jag väntar på att A ska komma förbi, hon har sin första tur och jag ska hjälpa henne med Vart Man Ska Gå och Hur Man Ska Göra, medans jag väntar lagar jag kyckling och sippar (läppjar är ett så fult ord..) på en kall öl.
S har fortfarande inte lämnat nycklarna från när hon flyttade ut i tisdags, hur svårt kan det vara? Ärligt?
Kvart över åtta ska jag ha klivit ur shortsen och linnet till något mer presentabelt, jag ska på middagsdate.
F ö har en av mina gruppledare inte hört av sig huruvida paraplegikern i hennes grupp har manuell eller elektronisk rullstol eller ej, så jag får försöka planera alt med gissning på manuell (tydligen vanligaste varianten). Men nsällt att hon inte ens kan svara på den enkla frågan, tycker jag.
En annan gruppledare har en person som är allergisk mot kött och gluten/stärkelse/kolhydrater. Och som skulle föredra att hela hennes grupp (på 17 pers av 50) skulle äta mat utan kolhydrater/stärkelse/gluten.
Ehem. Alltså. Du vet att du är på studentresa va? Och i Italien...? Country of No Things Low Carb?
Folk, ibland alltså..
Thursday, June 5, 2008
le chef
Nu står han i mitt kök igen och lagar mat.
Jag spelar musik och vi småpratar, det luktar hur gott som helst härinne.
Frittata con tartufo, riso con gamberi e asparagi e limone, vino bianco.
Och jag sitter och förundras hur jag kan ha någon som inte bara är så underbar mot mig, men är det på alla plan.
Till efterrätt blir det (mer) jordgubbar. Men den här gången äter jag dem inte i köket. ;)
Jag spelar musik och vi småpratar, det luktar hur gott som helst härinne.
Frittata con tartufo, riso con gamberi e asparagi e limone, vino bianco.
Och jag sitter och förundras hur jag kan ha någon som inte bara är så underbar mot mig, men är det på alla plan.
Till efterrätt blir det (mer) jordgubbar. Men den här gången äter jag dem inte i köket. ;)
(desperate) housewife
Jag har inget emot att städa (förutom när det är efter andra), inget alls. Nog för att jag har en städare (en manlig sådan, bara en sån sak), men det är mest för att jag måste dela lägenhet med andra och med hänvisande till föregående mening, inte gillar att städa upp efter andra, a k a idioter jag bor med.
Jaghar inget emot att diska heller (särskilt inte när jag har diskmaskin), det går rätt snabbt.
Inget emot att tvätta (särskilt inte med tvättmaskin i hemmet).
Men att vika ihop tvätt och hänga undan eler lägga undan dit det ska?
Men heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelveeeeeeeeeeeeeeeeeeteeeeeeeeeeee vad jag kan skjuta upp på det.
I flera dagar, helst aldrig.
Men nu har jag äntligen vikt och hängt och sorterat upp all tvätt som hängde i hela huset, tvättat alla mattor, handdukar, gardiner, kuddfodral, sängkläder och all min egen personliga tvätt dessutom. Jag har hängt upp vinterkläder i de övre garderoberna och lyft ned sommarkläder i de nedre.
Och dagens chockvärde låg i att inse att alla strumpor kom tillbaka i par ur min tvättmaskin.
I´ll be damned.
Nu har jag dessutom lagat lunch, ris och kyckling med sallad, och jordgubbar till efterrätt.
Svensk som jag är, känner jag mig nu sjukt duktig efter att ha klivit upp kl 6, jobbat, kommit hem och rensat avlopp, skrubbat badkar, sorterat tvätt, skrubbat kök, handlat mat, lämnat in täcket på kemtvätten (den får inte plats i min tvättmaskin, don´t judge me), lagat lunch.
Så nu ska jag kolla på film medans jag känner mig alldeles lagom självnöjd.
Jaghar inget emot att diska heller (särskilt inte när jag har diskmaskin), det går rätt snabbt.
Inget emot att tvätta (särskilt inte med tvättmaskin i hemmet).
Men att vika ihop tvätt och hänga undan eler lägga undan dit det ska?
Men heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelveeeeeeeeeeeeeeeeeeteeeeeeeeeeee vad jag kan skjuta upp på det.
I flera dagar, helst aldrig.
Men nu har jag äntligen vikt och hängt och sorterat upp all tvätt som hängde i hela huset, tvättat alla mattor, handdukar, gardiner, kuddfodral, sängkläder och all min egen personliga tvätt dessutom. Jag har hängt upp vinterkläder i de övre garderoberna och lyft ned sommarkläder i de nedre.
Och dagens chockvärde låg i att inse att alla strumpor kom tillbaka i par ur min tvättmaskin.
I´ll be damned.
Nu har jag dessutom lagat lunch, ris och kyckling med sallad, och jordgubbar till efterrätt.
Svensk som jag är, känner jag mig nu sjukt duktig efter att ha klivit upp kl 6, jobbat, kommit hem och rensat avlopp, skrubbat badkar, sorterat tvätt, skrubbat kök, handlat mat, lämnat in täcket på kemtvätten (den får inte plats i min tvättmaskin, don´t judge me), lagat lunch.
Så nu ska jag kolla på film medans jag känner mig alldeles lagom självnöjd.
Wednesday, June 4, 2008
it´s all yours, sweden
Läser på nätet att det är torka i Sverige.
30 plusgrader i Sverige.
Åkrar behöver vatten i Sverige.
Sol sol sol sol i Sverige.
Behöver ni regn?
Ni kan få all vår regn.
Helt gratis.
Bara sådär.
Jag vet. Jag vet.
Jag är en generös kvinna.
Varsågod Sweden, it´s all yours.
30 plusgrader i Sverige.
Åkrar behöver vatten i Sverige.
Sol sol sol sol i Sverige.
Behöver ni regn?
Ni kan få all vår regn.
Helt gratis.
Bara sådär.
Jag vet. Jag vet.
Jag är en generös kvinna.
Varsågod Sweden, it´s all yours.
vardagslyx
L är i USA och S har flyttat ut - äntligen.
Låt oss inte gå in på att hon lämnade oss disk och skitiga lakan (tjejen duschar varannan vecka, jag önskar att jag skämtade med er), men låt oss gå in på hur jag njuter av att ha 130 kvm för mig själv i några dagar.
Så vansinnigt, ljuvligt, underbart, fantastiskt s k ö n t.
Aaaaaaaaaaah.
Låt oss inte gå in på att hon lämnade oss disk och skitiga lakan (tjejen duschar varannan vecka, jag önskar att jag skämtade med er), men låt oss gå in på hur jag njuter av att ha 130 kvm för mig själv i några dagar.
Så vansinnigt, ljuvligt, underbart, fantastiskt s k ö n t.
Aaaaaaaaaaah.
tackar
Det har pisseregnat i flera veckor av och till, men jag måste tippa på hatten (om jag hade en) mot vädergudarna - det har varit på när jag jobbat inomhus och av när jag har varit tvungen att jobba utomhus.
Det skulle ha spöregnat idag men har varit en underbart solig dag med blå himmel och svala vindar (men när vindarna slutade blås blev det sådär härligt övervarmt).
Men nog känns det mer som svensk sommar i sitt esse just idag mer än Rom i juni.
Det skulle ha spöregnat idag men har varit en underbart solig dag med blå himmel och svala vindar (men när vindarna slutade blås blev det sådär härligt övervarmt).
Men nog känns det mer som svensk sommar i sitt esse just idag mer än Rom i juni.
Monday, June 2, 2008
Mer om doftminnen
Det har hänt två gånger den senaste månaden då jag önskar att jag inte hade så starkt doftminne, däremot.
Kom jag på, precis nu.
Och båda hade att göra med D. A k a Han Långt Borta Som Krossade Mitt Hjärta en gång för länge sedan, inte så länge sedan, och däremellan.
Ena gången var helt mitt eget fel, andra gången var ett otrevligt sammanträffande.
Jag var med....ok, momentary blank, vad ska vi kalla honom för nu? Toyboy går ju liksom inte, antar jag. Han har samma initial som L så det blir bara förvirrande. Hm. Kom med förslag. Jag var med honom, iallafall, hos hans kompis på middag. Det var flera människor där, vi hade jättetrevlig med massa mat och prat och skratt och vin och allt däremellan.
Så gick jag till badrummet, och tjej som man är och ser en hel öppen hylla full med parfymer och lotions and potions så tittar man, lite nyfiket, ibland kanske man sniffar lite också (hans kompis bor med sin tjej, och lite nya dofter är man ju alltid nyfiken på. Ok, enough, innan ni tror jag är en galen snifferska. Men om ni påstår att ni aldrig sniffar och whiffar så ljuger ni allihopa.)
AnyWHO.
Shit, queen of sidetracking, det är ju jag det.
Jag ger hyllan i fråga en snabb once-over och så fryser min blick på en flaska.
Jag känner igen formen på den där flaskan allt för väl.
Jag köpte den till D som en present för två somrar sedan, en halv evighet sedan, en miljon år sedan, ljusår bort.
Som om jag inte ens kan styra över mina handlingar ser jag hur mina händer sträcker sig fram mot flaskan, plockar upp den, lyfter på korken och för den mot mitt ansikte och sekunden jag börjar fylla mina lungor med ett djupt andetag skriker hela min kropp att det är fel fel fel.
Doften dras in i min näsa och på en miljarddelssekund känns det som igår, idag, till och med just nu som om det är sommaren 2006 och D är där och inte bara en miljon minnen blixtrar i huvudet utan det värsta av allt är mitt hjärta som drar ihop sig och känns som om det vill sprängas av smärta.
Allt som jag trodde jag hade lagt bakom mig dundrar igenom mina blodådror som en rasande flod av smärta, förvirring, saknad, förtvivlan och det känns som om jag är där, just då, i det året, i de ögonblicken, i allt det jag knappt klarade av.
Jag smäller igen locket på flaskan och måste på fullaste allvar sätta mig på golvet med pannan mot väggen ett tag innan jag ens kan gå ut igen till de andra.
Och när jag gör det så förbannar jag mig själv till skyarna tio gånger om.
Andra gången hände för någon vecka sedan. Jag och han den där pojkvännen hade lagat mat, pratat och delat på en kall öl i den varma sommarkvällen. Vi ligger på sängen och pratar och han kysser mig och återigen, som med en knäppning av fingrarna är jag inte där jag är, jag är två år tillbaka i tiden, framför en brasa, med kyssar som smakar på ett visst sätt efter en kall öl när det är varmt. D´s kyssar smakade alltid så, och medans jag har otroligt ovälkomna minnesbilder regnandes över mig blandat med varenda känsla under den berg och dalbanan som 2006 var komprimerad i min kropp på fyra sekunder, så känner jag nästan paniken kväva mig när den stiger ihalsen.
I sista sekund känner jag att fan heller att D ska få ha den makten kvar över mig, så jag öppnar helt enkelt ögonen och ser på honom som jag kysser, som är så fin, som är så underbar, som inte är D. Jag luktar på hans hals och byter ut känslorna av panik mot bättre känslor istället.
Men fy fan vad doftminnen kan ställa till det ibland.
Kom jag på, precis nu.
Och båda hade att göra med D. A k a Han Långt Borta Som Krossade Mitt Hjärta en gång för länge sedan, inte så länge sedan, och däremellan.
Ena gången var helt mitt eget fel, andra gången var ett otrevligt sammanträffande.
Jag var med....ok, momentary blank, vad ska vi kalla honom för nu? Toyboy går ju liksom inte, antar jag. Han har samma initial som L så det blir bara förvirrande. Hm. Kom med förslag. Jag var med honom, iallafall, hos hans kompis på middag. Det var flera människor där, vi hade jättetrevlig med massa mat och prat och skratt och vin och allt däremellan.
Så gick jag till badrummet, och tjej som man är och ser en hel öppen hylla full med parfymer och lotions and potions så tittar man, lite nyfiket, ibland kanske man sniffar lite också (hans kompis bor med sin tjej, och lite nya dofter är man ju alltid nyfiken på. Ok, enough, innan ni tror jag är en galen snifferska. Men om ni påstår att ni aldrig sniffar och whiffar så ljuger ni allihopa.)
AnyWHO.
Shit, queen of sidetracking, det är ju jag det.
Jag ger hyllan i fråga en snabb once-over och så fryser min blick på en flaska.
Jag känner igen formen på den där flaskan allt för väl.
Jag köpte den till D som en present för två somrar sedan, en halv evighet sedan, en miljon år sedan, ljusår bort.
Som om jag inte ens kan styra över mina handlingar ser jag hur mina händer sträcker sig fram mot flaskan, plockar upp den, lyfter på korken och för den mot mitt ansikte och sekunden jag börjar fylla mina lungor med ett djupt andetag skriker hela min kropp att det är fel fel fel.
Doften dras in i min näsa och på en miljarddelssekund känns det som igår, idag, till och med just nu som om det är sommaren 2006 och D är där och inte bara en miljon minnen blixtrar i huvudet utan det värsta av allt är mitt hjärta som drar ihop sig och känns som om det vill sprängas av smärta.
Allt som jag trodde jag hade lagt bakom mig dundrar igenom mina blodådror som en rasande flod av smärta, förvirring, saknad, förtvivlan och det känns som om jag är där, just då, i det året, i de ögonblicken, i allt det jag knappt klarade av.
Jag smäller igen locket på flaskan och måste på fullaste allvar sätta mig på golvet med pannan mot väggen ett tag innan jag ens kan gå ut igen till de andra.
Och när jag gör det så förbannar jag mig själv till skyarna tio gånger om.
Andra gången hände för någon vecka sedan. Jag och han den där pojkvännen hade lagat mat, pratat och delat på en kall öl i den varma sommarkvällen. Vi ligger på sängen och pratar och han kysser mig och återigen, som med en knäppning av fingrarna är jag inte där jag är, jag är två år tillbaka i tiden, framför en brasa, med kyssar som smakar på ett visst sätt efter en kall öl när det är varmt. D´s kyssar smakade alltid så, och medans jag har otroligt ovälkomna minnesbilder regnandes över mig blandat med varenda känsla under den berg och dalbanan som 2006 var komprimerad i min kropp på fyra sekunder, så känner jag nästan paniken kväva mig när den stiger ihalsen.
I sista sekund känner jag att fan heller att D ska få ha den makten kvar över mig, så jag öppnar helt enkelt ögonen och ser på honom som jag kysser, som är så fin, som är så underbar, som inte är D. Jag luktar på hans hals och byter ut känslorna av panik mot bättre känslor istället.
Men fy fan vad doftminnen kan ställa till det ibland.
om konsten att gå emot gamla mönster
Jag har varit blå sköljmedel trogen i c a 15 år.
Det är inget specifikt märke, men i ärlighetens namn varierar alla märkens "blå" doft inte sig så värst mycket.
Dessutom tillhör jag den skaran av människar som har ett otroligt starkt doftminne, jag kan koma ihåg vadsomhelst kristallklart på en miljondels sekund om en doft från just den stunden uppenbarar sig.
Men nu hade min affär slut på blått sköljmedel, och jag köpte .....lila. Någon slags aromaterapi inspirerad something of another.
Jag har tvättat hela eftermiddagen/halva kvällen och i mitt rum hänger tvätt och torkar. Det luktar ......annorlunda.
Femton år av en viss doft sätter liksom sina spår.
Just nu vet jag inte om jag är helt övertygad.
Jag sitter och bloggar om sköljmedel och kollar på SATC.
Vem säger att livet inte är olidligt spännande?
Inse vad ni missar.
Det är inget specifikt märke, men i ärlighetens namn varierar alla märkens "blå" doft inte sig så värst mycket.
Dessutom tillhör jag den skaran av människar som har ett otroligt starkt doftminne, jag kan koma ihåg vadsomhelst kristallklart på en miljondels sekund om en doft från just den stunden uppenbarar sig.
Men nu hade min affär slut på blått sköljmedel, och jag köpte .....lila. Någon slags aromaterapi inspirerad something of another.
Jag har tvättat hela eftermiddagen/halva kvällen och i mitt rum hänger tvätt och torkar. Det luktar ......annorlunda.
Femton år av en viss doft sätter liksom sina spår.
Just nu vet jag inte om jag är helt övertygad.
Jag sitter och bloggar om sköljmedel och kollar på SATC.
Vem säger att livet inte är olidligt spännande?
Inse vad ni missar.
rapport från ryssträsket
Japp. Håret ser fortfarande förJÄVLIGT ut.
Jag har det mest uppnålat och uppsatt hela tiden. Men när jag kommer hem och släpper ut det, så översköljs jag av samma känsla varje gång.
Som om jag vill brista ut i förtvivlad tjejgråt och täcka över varenda spegel med lakan.
Jag undrar om det växer ut snabbare om man drar lite grann i det varje dag?
Jag har det mest uppnålat och uppsatt hela tiden. Men när jag kommer hem och släpper ut det, så översköljs jag av samma känsla varje gång.
Som om jag vill brista ut i förtvivlad tjejgråt och täcka över varenda spegel med lakan.
Jag undrar om det växer ut snabbare om man drar lite grann i det varje dag?
En ursäkt till min svenskalärare
Jag hade en otroligt obehaglig insikt precis.
Man vet att man har bort utomlands för länge alterativt att man vet att man inte pratar/läser/skriver på svenska så ofta längre när man tvekar på stavningen på ett ord och det slutar med att man måste kolla upp det i ett lexikon.
Det där var verkligen ett nytt lågvattenmärke.
Ja, jag skäms som fan.
Man vet att man har bort utomlands för länge alterativt att man vet att man inte pratar/läser/skriver på svenska så ofta längre när man tvekar på stavningen på ett ord och det slutar med att man måste kolla upp det i ett lexikon.
Det där var verkligen ett nytt lågvattenmärke.
Ja, jag skäms som fan.
husmus
Jag har redan jobbat klart för idag och ute regnar det. I Juni. Wtf.
Jag tvättar första maskinen av många (eftersom ingen i det här huset ens tänker på att tvätta handdukar, mattor, gardiner etc etc) och har precis skrubbat rent köket. L är i USA och har snällt lämnat kvar matrester i kylen jag kommer få slänga (men å andra sidan slängs inget av någon annan än mig ändå, tydligen så är det ok att mozzarella skrumpnar till hårda små gula bollar eller kyckling lämnas i öppna förpackningar i kylen) och S flyttade aldirg ut i lördags som hon skulle ha gjort, utan verkar hänga kvar. L vägrade givetvis ta diskussionen om att hon ska betala hyra för den tiden hon är här, så det får bli mitt jobb. (Vilken jävla överraskning..)
S är inte en tjej, hon är en äcklig gris. På allvar.
Jag skrubbade precis rent hela köket, spisen är täckt av överkokat, bränt kaffe och avloppet igenproppat av kaffesump, och diskhoarna (notera plural) överfulla med disk. Tur att man har diskmaskin, annars hade jag varit frestad att dumpa allt i hennes säng.
Men vad jag vägrar göra för andra dagen i rad, är att skrubba rent toaletten. Om man bajsar så det skvätter och smetar ut i hela toaskålen, ÄR det verkligen svårt att ta tag i toaborsten som står bredvid toan och skrubba rent då?
Tur att man har en toalett till. Jag vägrar städa upp efter hennes skit bokstavligen också.
Jag tvättar första maskinen av många (eftersom ingen i det här huset ens tänker på att tvätta handdukar, mattor, gardiner etc etc) och har precis skrubbat rent köket. L är i USA och har snällt lämnat kvar matrester i kylen jag kommer få slänga (men å andra sidan slängs inget av någon annan än mig ändå, tydligen så är det ok att mozzarella skrumpnar till hårda små gula bollar eller kyckling lämnas i öppna förpackningar i kylen) och S flyttade aldirg ut i lördags som hon skulle ha gjort, utan verkar hänga kvar. L vägrade givetvis ta diskussionen om att hon ska betala hyra för den tiden hon är här, så det får bli mitt jobb. (Vilken jävla överraskning..)
S är inte en tjej, hon är en äcklig gris. På allvar.
Jag skrubbade precis rent hela köket, spisen är täckt av överkokat, bränt kaffe och avloppet igenproppat av kaffesump, och diskhoarna (notera plural) överfulla med disk. Tur att man har diskmaskin, annars hade jag varit frestad att dumpa allt i hennes säng.
Men vad jag vägrar göra för andra dagen i rad, är att skrubba rent toaletten. Om man bajsar så det skvätter och smetar ut i hela toaskålen, ÄR det verkligen svårt att ta tag i toaborsten som står bredvid toan och skrubba rent då?
Tur att man har en toalett till. Jag vägrar städa upp efter hennes skit bokstavligen också.
Sunday, June 1, 2008
l´uomo perfetto
Jag ligger och kollar på SATC.
Han är i köket och lagar mat åt mig.
Jag hör hur han öppnar burkar med olivtapenad med ett litet popp, prasslet från påsen med bröd, ett svagt ploppande ljud från en vinflaska som öppnas, pasta som tas fram, spisen är på, vitlök hackas och en hel massa andra ljud från köket.
Alltså, ibland.../insert nöjd suck /.
Han är i köket och lagar mat åt mig.
Jag hör hur han öppnar burkar med olivtapenad med ett litet popp, prasslet från påsen med bröd, ett svagt ploppande ljud från en vinflaska som öppnas, pasta som tas fram, spisen är på, vitlök hackas och en hel massa andra ljud från köket.
Alltså, ibland.../insert nöjd suck /.
björnfitta på huvudet i juni
Ni vet de där ryska superfluffpälsmössorna?
A k a det mindre smickrande smeknamnet "björnfitta"?
Jag kan inte låta bli, när jag går runt här med mitt hår som torkar efter duschen, att se likheten mellan en björnfittsmössa och mitt hår.
Hur i hela helvete tänker man när man klipper tjock och fylligt hår på det här sättet, med 2/3 av det avklipp till en längd längs med örsnibbarna? Hela den delen fluffar upp sig något fördjävulskt, och de stackars hårspretarna osm är längre ser mest ut som om de tryckts under en gigantisk björnfitta.
Jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig hatat en frisyr så mycket i hela mitt jävla liv som den här frisyren.
Jag som såg fram emot en mjuk, smickrande, följsam frisyr med de slitna topparna bortklippta.
Istället går jag runt och ser ut som om jag har en pälsmössa på huvudet mitt i sommaren.
Skitkul.
Verkligen.
A k a det mindre smickrande smeknamnet "björnfitta"?
Jag kan inte låta bli, när jag går runt här med mitt hår som torkar efter duschen, att se likheten mellan en björnfittsmössa och mitt hår.
Hur i hela helvete tänker man när man klipper tjock och fylligt hår på det här sättet, med 2/3 av det avklipp till en längd längs med örsnibbarna? Hela den delen fluffar upp sig något fördjävulskt, och de stackars hårspretarna osm är längre ser mest ut som om de tryckts under en gigantisk björnfitta.
Jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig hatat en frisyr så mycket i hela mitt jävla liv som den här frisyren.
Jag som såg fram emot en mjuk, smickrande, följsam frisyr med de slitna topparna bortklippta.
Istället går jag runt och ser ut som om jag har en pälsmössa på huvudet mitt i sommaren.
Skitkul.
Verkligen.
death by carbs
Jag är vansinnigt sugen på pasta carbonara idag.
Jag satt nämligen och gick igenom en sisådär tolv sidor med googlade recept på kolhydratsmonstret ifråga, då jag för någon vecka sedan fick en ytterst besynnerlig blick av min pojkvän då jag sade att carbonara tillagas med grädde i.
Jag tror jag hade kunnat kalla Moder Maria för en slampa lika gärna.
Så efter uttömmande efterforskningar har jag kommit fram till två saker:
1) Carbonara i dess originalform tillagas inte med grädde, det tillåts inte här i Italien. Och jag borde verkligen ha vetat bättre än att tro att utrikiska varianter på originalmat är de korrekta varianterna. (Dock gillar jag fortfarande den varianten med grädde bättre.)
2) Att läsa om mat i över en timme har gjort mig vansinnigt hungrig. Och jag vill ha pasta carbonara, helst nyss.
Jag satt nämligen och gick igenom en sisådär tolv sidor med googlade recept på kolhydratsmonstret ifråga, då jag för någon vecka sedan fick en ytterst besynnerlig blick av min pojkvän då jag sade att carbonara tillagas med grädde i.
Jag tror jag hade kunnat kalla Moder Maria för en slampa lika gärna.
Så efter uttömmande efterforskningar har jag kommit fram till två saker:
1) Carbonara i dess originalform tillagas inte med grädde, det tillåts inte här i Italien. Och jag borde verkligen ha vetat bättre än att tro att utrikiska varianter på originalmat är de korrekta varianterna. (Dock gillar jag fortfarande den varianten med grädde bättre.)
2) Att läsa om mat i över en timme har gjort mig vansinnigt hungrig. Och jag vill ha pasta carbonara, helst nyss.
Sleepy sunday
Som vanligt på söndagar är det så tyst, så tyst i den eviga staden. En och annan bil hörs utanför de öppna fönstrarna och balkongdörrarna, ett lågmält mullrande av en och annan buss som går tom, och fåglarna som kvittrar utanför.
Vi skulle ha åkt till stranden idag, jag jobbade igår istället för idag för att kunna åka ut och jämna på min bränna (som vanligt är armar och ben upp till knäna bruna, resten är en mindre smickrande nyans av pastywhite galore), men iland får man helt enkelt köpa att den andra halvan är alldeles för trött. Jag är dessutom halvskum på det sättet att jag tycker inte det är någon idé att åka ut efter klockan tre heller. Vad är poängen när jag var helt inställd på en hel dag av solande? Okej att åka ut efter jobbet och hänga på stranden, men vad fan..
Jag inser att jag får grava minuspoäng på flexibilitetskontot här, men jag har hittills i år inte tillbringat en enda dag på stranden i Rom som en heldag, och jag hade verkligen sett fram emot det.
Jag är inte tjurig även om det kanske verkar så, det kommer väl fler dagar, kan man ju hoppas iallafall.
Istället ligger en utslagen karl bredvid mig på sängen och slumrar medans fläkten surrar, och jag har kollat igenom hela nionde omgången av ANTM.
Nu lite SATC, kanske?
Eller så läser jag vidare på min bok.
Vi skulle ha åkt till stranden idag, jag jobbade igår istället för idag för att kunna åka ut och jämna på min bränna (som vanligt är armar och ben upp till knäna bruna, resten är en mindre smickrande nyans av pastywhite galore), men iland får man helt enkelt köpa att den andra halvan är alldeles för trött. Jag är dessutom halvskum på det sättet att jag tycker inte det är någon idé att åka ut efter klockan tre heller. Vad är poängen när jag var helt inställd på en hel dag av solande? Okej att åka ut efter jobbet och hänga på stranden, men vad fan..
Jag inser att jag får grava minuspoäng på flexibilitetskontot här, men jag har hittills i år inte tillbringat en enda dag på stranden i Rom som en heldag, och jag hade verkligen sett fram emot det.
Jag är inte tjurig även om det kanske verkar så, det kommer väl fler dagar, kan man ju hoppas iallafall.
Istället ligger en utslagen karl bredvid mig på sängen och slumrar medans fläkten surrar, och jag har kollat igenom hela nionde omgången av ANTM.
Nu lite SATC, kanske?
Eller så läser jag vidare på min bok.
Friday, May 30, 2008
Mer gråt
Fast nu av helt andra anledningar.
ANTM, den tionde rundan, där tjejerna ska spela in en Cover Girl reklam...på italienska.
Alltså, jag vet inte om tjejerna drar till med Klingon eller Kinesiska, men jag skrattade så jag grät, det gjorde f ö den stackars italienska regissören också. Det är såhär man hoppas att man inte låter när man pratar italienska..
Dagens roligaste.
Lätt.
ANTM, den tionde rundan, där tjejerna ska spela in en Cover Girl reklam...på italienska.
Alltså, jag vet inte om tjejerna drar till med Klingon eller Kinesiska, men jag skrattade så jag grät, det gjorde f ö den stackars italienska regissören också. Det är såhär man hoppas att man inte låter när man pratar italienska..
Dagens roligaste.
Lätt.
Thursday, May 29, 2008
Killerier
Jag är bokstavligen talat mållös.
Jag har haft en råsopig eftermiddag (nehej, för det märkte ni inte va?).
Jag har med darrande underläpp snyftat för min pojkvän hur jag hatar mitt jävla hår och han har vetat hur jobbigt jag tycker det är att jag saknar mina vänner hemma och hur jag är så less på folk.
Så nu kom han över och ska laga middag till mig, men innan han traskade in i köket gav han mig en "liten present bara för att."
En iPod Nano, silver, 4GB.
Så...så...fin.
Och alldeles, alldeles, underbar.
Jag fick ju min splitternya svarta 8 GB Nano stulen med handväskan i höstas och hade aldrig råd att köpa en ny, och har använt ett 20 GB vidunder till okänd prototyp som även han gav mig, för han hade en extra och jag skulle ut och resa och vi vet ju vad jag tycker om att resa utan musik.
Jag tyckte det var hemskt snällt av honom redan då, okej att han aldrig använde den och den låg och skräpade, men ändå.
Jag hade min iPod bara i tre dagar men åh vad jag saknade den.
Så tro nu inte att materialism höjde mig till skyarna precis, men det var så.....men åh, underbara man.
Jag har haft en råsopig eftermiddag (nehej, för det märkte ni inte va?).
Jag har med darrande underläpp snyftat för min pojkvän hur jag hatar mitt jävla hår och han har vetat hur jobbigt jag tycker det är att jag saknar mina vänner hemma och hur jag är så less på folk.
Så nu kom han över och ska laga middag till mig, men innan han traskade in i köket gav han mig en "liten present bara för att."
En iPod Nano, silver, 4GB.
Så...så...fin.
Och alldeles, alldeles, underbar.
Jag fick ju min splitternya svarta 8 GB Nano stulen med handväskan i höstas och hade aldrig råd att köpa en ny, och har använt ett 20 GB vidunder till okänd prototyp som även han gav mig, för han hade en extra och jag skulle ut och resa och vi vet ju vad jag tycker om att resa utan musik.
Jag tyckte det var hemskt snällt av honom redan då, okej att han aldrig använde den och den låg och skräpade, men ändå.
Jag hade min iPod bara i tre dagar men åh vad jag saknade den.
Så tro nu inte att materialism höjde mig till skyarna precis, men det var så.....men åh, underbara man.
Tjejerier
Jag skiter faktiskt i hur jävla tjejigt det är att få hysteriskt sammanbrott p g a att frisören har slaktat ens hår.
Men nu har jag gråtit i en timme över det här helvetet till frisyr.
Jag lyckades hålla fast vid ett krampaktigt flin i typ en vecka, men nu brast det fan i mig.
Fy FAN vad jag hatar den här frisyren.
H A T A R.
Det är faktiskt nästan så illa att jag är på vippen att klippa av allt. Bara för att slippa se skiten.
Men nu har jag gråtit i en timme över det här helvetet till frisyr.
Jag lyckades hålla fast vid ett krampaktigt flin i typ en vecka, men nu brast det fan i mig.
Fy FAN vad jag hatar den här frisyren.
H A T A R.
Det är faktiskt nästan så illa att jag är på vippen att klippa av allt. Bara för att slippa se skiten.
förbannelse
Kan vi alla enas om att aldrig släppa iväg mig till en italiensk frisör ungefär ever?
Jag gillar färgen, det håller jag fast vid. (Det är ju min egen, så..eh..konstigt vore väl annars.)
Men den här J Ä V L A frisyren.
"Klipp inte i lager. Jag vill ha mjuka etapper."
Ma si si certto my CULO.
det är som en ful jävla potta runt örsnibbarna 360 grader runt. Och lite råttsvansade testar som sticker ut under.
Men åååååååååååh.
Jag kan inget annat göra än att gnissla tänder och knipa ihop ögonen så hårt jag kan varje gång jag passerar en spegel och försöka motstå lusten att banka huvudet mot väggen i ren ilska.
Perkele.
Jag gillar färgen, det håller jag fast vid. (Det är ju min egen, så..eh..konstigt vore väl annars.)
Men den här J Ä V L A frisyren.
"Klipp inte i lager. Jag vill ha mjuka etapper."
Ma si si certto my CULO.
det är som en ful jävla potta runt örsnibbarna 360 grader runt. Och lite råttsvansade testar som sticker ut under.
Men åååååååååååh.
Jag kan inget annat göra än att gnissla tänder och knipa ihop ögonen så hårt jag kan varje gång jag passerar en spegel och försöka motstå lusten att banka huvudet mot väggen i ren ilska.
Perkele.
Saknad.
Jag saknar min fina vänner så mycket, ni förstår verkligen inte.
Jag är så trött på att inte ha en riktig bästa vän här, jag är så trött på att vara omgiven av backstabbande, falska, skitsnackande människor.
Äh.
Jag är så jävla less just nu så jag ids inte ens skriva det här inlägget.
Men jag saknar er. (Ni vet vilka ni är.) Så vansinnigt mycket, så det hugger i mig.
Jag är så trött på att inte ha en riktig bästa vän här, jag är så trött på att vara omgiven av backstabbande, falska, skitsnackande människor.
Äh.
Jag är så jävla less just nu så jag ids inte ens skriva det här inlägget.
Men jag saknar er. (Ni vet vilka ni är.) Så vansinnigt mycket, så det hugger i mig.
Wednesday, May 28, 2008
blablabla
Jag har pratat non-stop i elva timmar idag.
Och jag är fan en kamel när jag jobbar. Håller in allt.
Eller kanske som någon slags freakish force of nature. Jag klarar mig utan mat, utan paus, utan toalett. Fast nog tog vi paus, folk behöver ju lunch, även om jag inte gör det, och jag fortsätter ju att prata, för de har ju tusen frågor. Och jag ler och pratar vidare.
När jag är klar för dagen kommer jag på att jag inte har gått på toa en endaste gång, eller att jag har huvudvärk.
Force of nature. That´s me.
Och jag är fan en kamel när jag jobbar. Håller in allt.
Eller kanske som någon slags freakish force of nature. Jag klarar mig utan mat, utan paus, utan toalett. Fast nog tog vi paus, folk behöver ju lunch, även om jag inte gör det, och jag fortsätter ju att prata, för de har ju tusen frågor. Och jag ler och pratar vidare.
När jag är klar för dagen kommer jag på att jag inte har gått på toa en endaste gång, eller att jag har huvudvärk.
Force of nature. That´s me.
Monday, May 26, 2008
Ibland..
..blir jag matt.
Jag har som för vissa bekant resande turer som avlöser varandra ett tag, med bara en eller två dagar emellan, och man får sortera igenom en hel del papper kan jag lova.
Bland mina back-to-back turer med språkreseföretaget finns nu en resande student som är paraplegiker.
Jag har inget emot handikappade på mina turer, inte alls, men att resa genom medeltidsstäder eller platser som Venedig, och en resa som innehåller mer bussresande än ni ens vill veta....men hur i....
Jag kan ju inte ens få honom på båten in till Venedig? Bussen kan inte köra upp hela vägen till Assisi, den måste parkera på en parkering ca 2-3 km längre ned. För att inte nämna att jag måste hitta en buss som har ramp att lyfta in och ut den här studenten, deras rullstolar är knappast av varianten man kan vika ihop och hiva in i bussens bagageutrymme liksom, och inte för att de skulle få plats - den turen har 50 resenärer.
Ibland undrar jag bara hur det här företaget tänker, is all. Javisst, boka på ni. Så lämnar vi det till mig att lösa alla de här intressanta frågorna (för jag är på allvar bekymrad över hur jag ska få in honom i Venedig, de där båtarna är inte stora eller handikappsanpassade, eller hur jag ska få upp honom till Assisi, eller ut på Lake Como etc etc etc), eller komma ihåg att alltid ha en adapter i väskan så jag kan sätta honom på laddning när vi äter på resturanger.
Don´t get me wrong, I love my job, but sometimes the curvebolls just hit me square in the face.
Jag har som för vissa bekant resande turer som avlöser varandra ett tag, med bara en eller två dagar emellan, och man får sortera igenom en hel del papper kan jag lova.
Bland mina back-to-back turer med språkreseföretaget finns nu en resande student som är paraplegiker.
Jag har inget emot handikappade på mina turer, inte alls, men att resa genom medeltidsstäder eller platser som Venedig, och en resa som innehåller mer bussresande än ni ens vill veta....men hur i....
Jag kan ju inte ens få honom på båten in till Venedig? Bussen kan inte köra upp hela vägen till Assisi, den måste parkera på en parkering ca 2-3 km längre ned. För att inte nämna att jag måste hitta en buss som har ramp att lyfta in och ut den här studenten, deras rullstolar är knappast av varianten man kan vika ihop och hiva in i bussens bagageutrymme liksom, och inte för att de skulle få plats - den turen har 50 resenärer.
Ibland undrar jag bara hur det här företaget tänker, is all. Javisst, boka på ni. Så lämnar vi det till mig att lösa alla de här intressanta frågorna (för jag är på allvar bekymrad över hur jag ska få in honom i Venedig, de där båtarna är inte stora eller handikappsanpassade, eller hur jag ska få upp honom till Assisi, eller ut på Lake Como etc etc etc), eller komma ihåg att alltid ha en adapter i väskan så jag kan sätta honom på laddning när vi äter på resturanger.
Don´t get me wrong, I love my job, but sometimes the curvebolls just hit me square in the face.
Friday, May 23, 2008
I can even make two
I am on a roll!
DAGENS VILL HA: Lösning på ett problem jag har haft sedan förra året som har med jobb att göra. Mer jobb. Nya kläder/skor. Dykutrustning.
DAGENS KLÄDSEL: Grå/blåa strumpbyxor, granitgrå kort kjol, kornblå top, blåa glasörhängen, svart klocka, svart nagellack, mörkblå kilklackar från Zara.
DAGENS SMINK: Mascara, rouge, läppglans. Le tout suit e Lancome.
DAGENS FRISYR: Nyfriserad, nyfönad, nyfärgad (halleluuuja min egen hårfärg är tillbaka och inte svart eller orange!)
DAGENS HÄNDELSE: Helrenovering av håret. Ikväll: Indiana Jones!!!! Ajm äksäjjtäd!
DAGENS LÅT: Joe Satriani - Ten Words. Och Timbaland - Dangerous.
DAGENS PLANER: Indiana Jones med min baby som följer med under protest. Yes, that is how much he loves me.
DAGENS SAKNAD: Mina älskade, finaste, underbaraste...
DAGENS DUMMASTE: Min temporära inneboende. Jesus..det där är en lista i sig självt. Jag och Leisa håller på att få spel.
DAGENS SJUKA: Mitt sug efter färskpotatis. Och kräftstjärtar. sverige på sommaren. Sjuka av saknad av mina älsklingar utspridda över världen. Men ååååååh...
DAGENS DROG: Luca.
DAGENS KRAM: Jag fick en kram av min pojkvän..nyss f...scratch that, jag gick en kyss precis. Han tycker det är jätteroligt att störa mig imitt mycket viktiga listskrivande.
DAGENS PUSS: Nyss! =) Och snart igen.
DAGENS KÖP: Min frisyr. Jag fick be om förskott på lönen, men det var det fan värt.
DAGENS GODIS: Det jag hittade i min väska på kontoret imorse. Och den här karln bredvid mig i sängen. Men annars får jag svara POPCORN PÅ BION IKVÄLL! (Inse att jag måste skaffa mig en micro enkom så jag kan poppa micropopcorn.)
DAGENS HUMÖR: Lycklig.
DAGENS ORD: "Seriously?"
Nu ska jag hångla. På italienska.
DAGENS VILL HA: Lösning på ett problem jag har haft sedan förra året som har med jobb att göra. Mer jobb. Nya kläder/skor. Dykutrustning.
DAGENS KLÄDSEL: Grå/blåa strumpbyxor, granitgrå kort kjol, kornblå top, blåa glasörhängen, svart klocka, svart nagellack, mörkblå kilklackar från Zara.
DAGENS SMINK: Mascara, rouge, läppglans. Le tout suit e Lancome.
DAGENS FRISYR: Nyfriserad, nyfönad, nyfärgad (halleluuuja min egen hårfärg är tillbaka och inte svart eller orange!)
DAGENS HÄNDELSE: Helrenovering av håret. Ikväll: Indiana Jones!!!! Ajm äksäjjtäd!
DAGENS LÅT: Joe Satriani - Ten Words. Och Timbaland - Dangerous.
DAGENS PLANER: Indiana Jones med min baby som följer med under protest. Yes, that is how much he loves me.
DAGENS SAKNAD: Mina älskade, finaste, underbaraste...
DAGENS DUMMASTE: Min temporära inneboende. Jesus..det där är en lista i sig självt. Jag och Leisa håller på att få spel.
DAGENS SJUKA: Mitt sug efter färskpotatis. Och kräftstjärtar. sverige på sommaren. Sjuka av saknad av mina älsklingar utspridda över världen. Men ååååååh...
DAGENS DROG: Luca.
DAGENS KRAM: Jag fick en kram av min pojkvän..nyss f...scratch that, jag gick en kyss precis. Han tycker det är jätteroligt att störa mig imitt mycket viktiga listskrivande.
DAGENS PUSS: Nyss! =) Och snart igen.
DAGENS KÖP: Min frisyr. Jag fick be om förskott på lönen, men det var det fan värt.
DAGENS GODIS: Det jag hittade i min väska på kontoret imorse. Och den här karln bredvid mig i sängen. Men annars får jag svara POPCORN PÅ BION IKVÄLL! (Inse att jag måste skaffa mig en micro enkom så jag kan poppa micropopcorn.)
DAGENS HUMÖR: Lycklig.
DAGENS ORD: "Seriously?"
Nu ska jag hångla. På italienska.
I can make a list, javisst
Bara för att ni inte trodde att jag skulle.
Till mitt försvar så har jag visst det fyllt i listor förut.
(det är ungefär här jag sträcker ut tungan sådär lagom jättemoget och vuxet.)
1. När gick du upp idag?
06:00. Jag är numera Office Super Star på morgnarna.
2. Diamanter eller pärlor?
Alltså..ursäkta? "Eller"? Vadå eller? Eller? Tss.
3. Senaste filmen du såg på bio?
Gomorra.
(Fast ikväll ska jag se nya Indian Jones, bring on the nostalgia!)
4. Favorit-TV- program?
Gossip Girl. Grey’s Anatomy. House M.D. . Lost. October Road. Fast jag kollar även på D-hoes och Private Practice. I USA-takt, när jag kommer ihåg att ladda ner.
5. Vad åt du till frukost?
En banan. (Wtf, klockan var sex på morgonen. Give me a break, liksom.)
6. Vad är ditt andranamn
Det har lika många bokstäver som mitt första.
7. Din favoritmat?
Jag hatar att medge det, men...pasta. Just nu pasta alle vongole. Men en välgrillad köttbit säger jag inte nej till, jag älskar fisk och skaldjur (och ni vet verkligen inte hur mycket jag saknar kräftstjärtar, de existerar inte ens här), och såklart allt som innehåller choklad. Ok. Socker.
8. Vilken mat gillar du inte?
Lever, lutfisk, surströmming (whyyy, but whyyyy) och allt annat i den kategorin. Och illa tillagat lamm, m a o när den smakar järnkofta.
9. Vilken är din favorit-CD för tillfället
Andrea Bocelli - Cielo Di Toscana. Annars är mest spelade låten just nu Joe Satriani - Ten Words.
10. Vilken bil kör du?
Ingen. Italienarna är mig övermäktiga på vansinneskörning. Dock åker jag väldigt ofta i en Prius.
11. Vilken är din Favoritmacka?
Baguette - någonting.. Eller bagel. Yterligare två saker som lyser med sin frånvaro i Italien.
12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med
Ältande, överkompensering, lögnare, offer, manipulativitet, osäkerhet, dryghet.(Jaja, tyst nu.)
13. Vilka är dina favoritkläder?
Klänningar, klänningar, klänningar...
14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Överallt.
15. Favoritklädmärke?
Armani, Gucci, Boss...men i diskbänksrealismen jag lever i; H&M, Zara, Sandro Ferrone, Anne Taylor,Mood.
16. Var vill du dra dig tillbaka?
En mjuk säng med mina favoritlakan, i en viss persons armar, men var någonstans rent geografiskt, det vet jag inte. Ibland känner jag att jag kan bo i Rom eller Paris för evigt, ibalnd vill jag bo vid havet, ibland på landet.. Vi får väl se.
17. Favorittid på dagen?
Varierar helt på humör.
18. Var är du född?
La bella Stoccolma.
19. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästsport. Konståkning. Fotboll. Amerikansk fotboll.
20. Vem tror du inte kopierar detta?
Med tanke på att mina fyra läsare som jag har redan har gjort denna lista, så har jag ingen aning.
21. Vem tror du kopierar först?
Min anonyma femte läsare kanske...?
22. Coca Cola eller Pepsi
Pepsi........MAX. Nu jävlar drattade ni av stolen va? Ha.
23. Fotboll eller ishockey?
Fotboll om det är EM/VM för Sverige, fast jag får ju hjärnblödning på att de aldrig pallar för trycket. Fotboll med AS Roma är mycket roligare.
24. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Jag har en förmåga att kunna göra båda, fast självvalt blir det natt.
25. Pedikyr eller manikyr?
Nu är det där jävla ordet "eller" där igen.... Bägge två.
26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Att jag har klippt av mig 10 cm hår och äntligen fått tillbaka min naturliga hårfärg och blankt hår?
Eller att jag har en underbar man som älskar mig och vill flytta ihop med mig och tycker det är okej att jag inte är redo...och just det. Jag är kär.
27. Vad ville du bli när du var liten?
Vad ville jag inte bli? Jag skulle bli Jedi, privatdetektiv (Hej, jag hade läst alla Kitty-böckerna), veterinär, pilot, läkare, ridlärare.....
28. Bästa barndomsminnet?
Hm.
29. Varit i Afrika?
Japp. More than once.
30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej. Min kära rumskamrat, däremot.. hon verkar vara expert på tp:ing och "egging". Scary.
31. Varit med om en bilolycka?
Nej, ingen allvarlig. Motorino, däremot...Förra året, jag kunde inte gå på en månad.
32. Favoritdag i veckan?
Brukade vara söndagar för det var lika med beachdagar, som Office Super Star som jobbar söndagar så är det kanske lördagar. Men det fantastiska med att bo här och ha mitt jobb är att alla dagar är bra på det sättet. Begreppet måndags-ångest finns inte riktigt.
33. Favoritblommor?
Med risk för att låta ooriginell...Vita/rosa/svarta/phalaenopsisorkidéer. Jag hävdar dock att jag var först. Basta.
34 Favorit-snabbmatsrestaurant
Här...? Kebabställena.
35 Äger du en cykel?
Ja, sjukt nog två.
36. Vem fick du senaste mailet från?
EF.
37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
AffärER, heter det.
(Allvarligt, vilket pucko skrev den här listan egentligen?)
38. Läggdags?
När jag känner för det.
39. Vems svar är du mest nyfiken på av de som läser detta?
Jag har ju läst allas svar redan..? Säg till mig om ni listar så läser jag =)
40 Vem var den senaste du delade middag med?
Leisa, Luca, Teresa, Teresas professor och en av hennes kompisar i Trastevere igår.
41. Vad sysslar du med just nu?
Fyller i den här j-a listan (bara för dig Gabbiz, bara för dig..). Jobbar deltid på kontor hos en av mina agenturer, jobbar som guide och Tour Director för ett språk/utbildnings företag som sysslar med studentresor.
Låt oss inte glömma navelpillande/tv-tittande/läser/äter choklad/smått panikslagen eftersom dollarn rasat och det finns knappt jobb också.
42. Favoritfärg
Vitt, svart, blått, grönt, bruna toner, gult, korall (på kläder, inget annat), och håll i er nu - rosa.
43. Hur många tatueringar ?
En.
Nu ska jag gå och äta choklad och beundra mitt nya hår.
Till mitt försvar så har jag visst det fyllt i listor förut.
(det är ungefär här jag sträcker ut tungan sådär lagom jättemoget och vuxet.)
1. När gick du upp idag?
06:00. Jag är numera Office Super Star på morgnarna.
2. Diamanter eller pärlor?
Alltså..ursäkta? "Eller"? Vadå eller? Eller? Tss.
3. Senaste filmen du såg på bio?
Gomorra.
(Fast ikväll ska jag se nya Indian Jones, bring on the nostalgia!)
4. Favorit-TV- program?
Gossip Girl. Grey’s Anatomy. House M.D. . Lost. October Road. Fast jag kollar även på D-hoes och Private Practice. I USA-takt, när jag kommer ihåg att ladda ner.
5. Vad åt du till frukost?
En banan. (Wtf, klockan var sex på morgonen. Give me a break, liksom.)
6. Vad är ditt andranamn
Det har lika många bokstäver som mitt första.
7. Din favoritmat?
Jag hatar att medge det, men...pasta. Just nu pasta alle vongole. Men en välgrillad köttbit säger jag inte nej till, jag älskar fisk och skaldjur (och ni vet verkligen inte hur mycket jag saknar kräftstjärtar, de existerar inte ens här), och såklart allt som innehåller choklad. Ok. Socker.
8. Vilken mat gillar du inte?
Lever, lutfisk, surströmming (whyyy, but whyyyy) och allt annat i den kategorin. Och illa tillagat lamm, m a o när den smakar järnkofta.
9. Vilken är din favorit-CD för tillfället
Andrea Bocelli - Cielo Di Toscana. Annars är mest spelade låten just nu Joe Satriani - Ten Words.
10. Vilken bil kör du?
Ingen. Italienarna är mig övermäktiga på vansinneskörning. Dock åker jag väldigt ofta i en Prius.
11. Vilken är din Favoritmacka?
Baguette - någonting.. Eller bagel. Yterligare två saker som lyser med sin frånvaro i Italien.
12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med
Ältande, överkompensering, lögnare, offer, manipulativitet, osäkerhet, dryghet.(Jaja, tyst nu.)
13. Vilka är dina favoritkläder?
Klänningar, klänningar, klänningar...
14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Överallt.
15. Favoritklädmärke?
Armani, Gucci, Boss...men i diskbänksrealismen jag lever i; H&M, Zara, Sandro Ferrone, Anne Taylor,Mood.
16. Var vill du dra dig tillbaka?
En mjuk säng med mina favoritlakan, i en viss persons armar, men var någonstans rent geografiskt, det vet jag inte. Ibland känner jag att jag kan bo i Rom eller Paris för evigt, ibalnd vill jag bo vid havet, ibland på landet.. Vi får väl se.
17. Favorittid på dagen?
Varierar helt på humör.
18. Var är du född?
La bella Stoccolma.
19. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästsport. Konståkning. Fotboll. Amerikansk fotboll.
20. Vem tror du inte kopierar detta?
Med tanke på att mina fyra läsare som jag har redan har gjort denna lista, så har jag ingen aning.
21. Vem tror du kopierar först?
Min anonyma femte läsare kanske...?
22. Coca Cola eller Pepsi
Pepsi........MAX. Nu jävlar drattade ni av stolen va? Ha.
23. Fotboll eller ishockey?
Fotboll om det är EM/VM för Sverige, fast jag får ju hjärnblödning på att de aldrig pallar för trycket. Fotboll med AS Roma är mycket roligare.
24. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Jag har en förmåga att kunna göra båda, fast självvalt blir det natt.
25. Pedikyr eller manikyr?
Nu är det där jävla ordet "eller" där igen.... Bägge två.
26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Att jag har klippt av mig 10 cm hår och äntligen fått tillbaka min naturliga hårfärg och blankt hår?
Eller att jag har en underbar man som älskar mig och vill flytta ihop med mig och tycker det är okej att jag inte är redo...och just det. Jag är kär.
27. Vad ville du bli när du var liten?
Vad ville jag inte bli? Jag skulle bli Jedi, privatdetektiv (Hej, jag hade läst alla Kitty-böckerna), veterinär, pilot, läkare, ridlärare.....
28. Bästa barndomsminnet?
Hm.
29. Varit i Afrika?
Japp. More than once.
30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej. Min kära rumskamrat, däremot.. hon verkar vara expert på tp:ing och "egging". Scary.
31. Varit med om en bilolycka?
Nej, ingen allvarlig. Motorino, däremot...Förra året, jag kunde inte gå på en månad.
32. Favoritdag i veckan?
Brukade vara söndagar för det var lika med beachdagar, som Office Super Star som jobbar söndagar så är det kanske lördagar. Men det fantastiska med att bo här och ha mitt jobb är att alla dagar är bra på det sättet. Begreppet måndags-ångest finns inte riktigt.
33. Favoritblommor?
Med risk för att låta ooriginell...Vita/rosa/svarta/phalaenopsisorkidéer. Jag hävdar dock att jag var först. Basta.
34 Favorit-snabbmatsrestaurant
Här...? Kebabställena.
35 Äger du en cykel?
Ja, sjukt nog två.
36. Vem fick du senaste mailet från?
EF.
37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
AffärER, heter det.
(Allvarligt, vilket pucko skrev den här listan egentligen?)
38. Läggdags?
När jag känner för det.
39. Vems svar är du mest nyfiken på av de som läser detta?
Jag har ju läst allas svar redan..? Säg till mig om ni listar så läser jag =)
40 Vem var den senaste du delade middag med?
Leisa, Luca, Teresa, Teresas professor och en av hennes kompisar i Trastevere igår.
41. Vad sysslar du med just nu?
Fyller i den här j-a listan (bara för dig Gabbiz, bara för dig..). Jobbar deltid på kontor hos en av mina agenturer, jobbar som guide och Tour Director för ett språk/utbildnings företag som sysslar med studentresor.
Låt oss inte glömma navelpillande/tv-tittande/läser/äter choklad/smått panikslagen eftersom dollarn rasat och det finns knappt jobb också.
42. Favoritfärg
Vitt, svart, blått, grönt, bruna toner, gult, korall (på kläder, inget annat), och håll i er nu - rosa.
43. Hur många tatueringar ?
En.
Nu ska jag gå och äta choklad och beundra mitt nya hår.
Wednesday, May 21, 2008
the power of the mind
Om jag stirrar tillräckligt mycket på mitt nedladdningsprogram, tror ni den laddar ned filmen jag vill se snabbare då?
Om den känner sig tillräckligt psykad, liksom.
F ö insåg jag precis att jag har slut på kredit på telefonen.
Men för i helvete.
Jag går inte ut en gång till.
Jag gör det bara inte.
Om den känner sig tillräckligt psykad, liksom.
F ö insåg jag precis att jag har slut på kredit på telefonen.
Men för i helvete.
Jag går inte ut en gång till.
Jag gör det bara inte.
rapport från fältet
Godiset är säkrat.
Jag köpte en tvåliters förpackning med apelsinjuice också, jag känner mig sjukt duktig. Blodapelsinjuice, är det bara jag som ser humorn i det?
F ö gick jag ned för trapporna.
Jomenvisstserru.
Sjukt duktig, som sagt.
Om jag gick upp?
Ser jag sinnesjuk ut eller?
Fan jag har mens, inte en deathwish.
Jag köpte en tvåliters förpackning med apelsinjuice också, jag känner mig sjukt duktig. Blodapelsinjuice, är det bara jag som ser humorn i det?
F ö gick jag ned för trapporna.
Jomenvisstserru.
Sjukt duktig, som sagt.
Om jag gick upp?
Ser jag sinnesjuk ut eller?
Fan jag har mens, inte en deathwish.
Varför
...får man huvudvärk när man legat en hel dag och inte gjort något alls? Vad är det med det, liksom?
Nej, jag behöver inga svar, det var mer en retorisk fråga.
Jag hävdar att det löses med godis, och ska nu släpa ner min fuuuuuula uppenbarelse ned till affären.
Let´s face it, vad jag behöver är en helrenovering på spa från hår till fötter, men håret får fortsätta se ut som ett skatbo som råttor använder som bordell och kanske kommer jag behöva klättra i träd närmaste tiden och då passar ju mina fötter strålande, för jag är för pank. Då passa tio-öresgodis så mycket bättre.
Off I wobble.
Nej, jag behöver inga svar, det var mer en retorisk fråga.
Jag hävdar att det löses med godis, och ska nu släpa ner min fuuuuuula uppenbarelse ned till affären.
Let´s face it, vad jag behöver är en helrenovering på spa från hår till fötter, men håret får fortsätta se ut som ett skatbo som råttor använder som bordell och kanske kommer jag behöva klättra i träd närmaste tiden och då passar ju mina fötter strålande, för jag är för pank. Då passa tio-öresgodis så mycket bättre.
Off I wobble.
Bästa filmen, typ, EVER
Eftersom de senaste 36 timmarna har bestått förutom choklad av tjejfilmer, kom jag ju på att jag såg den kanske underbaraste filmen på , ja, om inte någonsin, så på länge nyligen.
Tydligen verkar jag vara den sista i hela världen som sett den, men om det finns någon som är om möjligt ännu mer efter än mig därute, så se den.
Jag är helt kär.
The Sisterhood of the Traveling Pants.
Tydligen verkar jag vara den sista i hela världen som sett den, men om det finns någon som är om möjligt ännu mer efter än mig därute, så se den.
Jag är helt kär.
The Sisterhood of the Traveling Pants.
men åååh.
När jag väl lyckas masamig ur sängen där jag legat i fosterställning för att gå ned och ut för att köpa lite mat (har jag nämnt hur jag älskar min pizzeria runt hörnet där man köper en liten bit av vad man vill ha?), kommer jag upp igen bara för att inse att jag glömde ju att gå in i mataffären och köpa godis.
Jag måste alltså upp ur sängen och ut igen.
Ja, det är bara femtio meter (om ens det, ärligt talat).
Men fatta vad jobbigt.
Ååååååååh.
Jag måste alltså upp ur sängen och ut igen.
Ja, det är bara femtio meter (om ens det, ärligt talat).
Men fatta vad jobbigt.
Ååååååååh.
chåklaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
And here we go again liksom.
Mensvärk från HELVETET och chokladcravings som får en sprutnarkoman att verka som en katolsk skolflicka med knästrumpor och flätor i jämförelse.
Nej, inte den porriga varianten. Så kul är det verkligen inte här.
Ok, jag fattar. Min kropp måste få kunna låta mig veta att den är ok och att all systems är go och så vidare, men kan den inte skicka typ ett rosa litet fax eller något istället? Eller vad sägs om blommor?
Det hade ju varit hur fint osm helst, tycker jag. En blombukett en gång i månaden med en lapp där det står "allt är okej, älskar dig, sluta slarva med maten bara, ses om en månad, puss. ".
Men nehenej.
Istället ska jag gå med huggande och stickande värkar i över en vecka innan min kropp tar en dags paus och istället för att njuta av den lugna känslan man får utan krampande livmoder, vet jag bara att inom 24 timmar smäller det ordentligt.
Som en vulkan, ni vet. Det blir riktigt tyst precis innan utbrottet.
Sen känns det som om hela jäkla livmodern lossnar och ligger i framvägg mot den nedre delen av din mage, man kan inte ens gå upprätt utan stapplar fram som en stal gammal tant. Det är en brinnande, molande, pulserande smärta och efter ett tag får resten av dina interna organ nog av att bli skjutna på med missil av din uppretade livmoder så de börjar också muttra i protest.
Resultatet? Du mår illa och rider ut våg efter våg av kallsvettningar, eller försöker ligga så stilla som möjligt utan att andas, helst, för att inte påminna det rabiata trollet som tagit över din kropp om att du finns så det kan börja göra mer ont.
Dina bröst gör så ont så du inte ens kan ha bh på dig, glöm för i helvete att du kan sova på sidan ordentligt och aldrig i ditt liv att sova på mage ens är att tänka på, stundtals känns det som om allt bara gör ont ont ont ont precis hela tiden.
Det handlar inte om att man har hormonsvängingar, ens överjävliga humör är ju för att man har ont, ont ont ont precis hela tiden ont, man blir ju helt jävla körd tillslut.
Jag svär vid GUD och alla andra heliga och oheliga makter att om män hade mens skulle vi på fullaste allvar ha 3 veckors arbetsmånader, med var fjärde vecka ledig. Men inte kan man ens förklara för dem hur det är, de har inget att jämföra med, inget alls.
Nästan så att man vill gå kvinna ur huse och sparka dem riktigt hårt i kulorna, varenda en, och sen fortsätta att göra det under en sisådär fyra, fem dagars tid, dygnet runt, för mina kära män, ungefär så känns det. Jo, på rikigt. Nej, jag överdriver verkligen inte. Vik dig dubbel, ligg i fosterställning, må illa så in i helvete och sen börja lacka ur ordentligt runt den sjätte timmen för att du är trött på att ha ont, och så börjar du fatta.
Därför låser jag in mig själv de första 2-3 dagarna. Choklad, film och mer choklad och så får jag bara vara.
Har man ingen publik så bitchar man inte, så enkelt är det. Finns det någon stackare i närheten - och nu är den stackarn oftast en man, för andra kvinnor fattar ju precis vad det handlar om och lämnar en i fred eller säger inte fel saker som kan framkalla hastigt framkallad död, t ex "'äh men ta ett piller, shit, så svårt kan det ju inte vara", så bitchar man och fräser och tjurar och är så hopplös så man blir trött på sig själv och sedan får man hysteriskt dåligt samvete och sen lipar man bara och så blir man ännu mer trött på sig själv.
Jesus, låt mig bara vara ifred med min choklad och hög med chickflicks.
Så när pojken skickar sms och frågar om han kan komma över och jag förklarar att jag verkligen, VERKLIGEN inte är trevlig just nu på grund av allt jag precis listade överst, och jag får till svar att " but i´d love to be with you when you are in a bad or a good mood.. because you are you, and I love you.", och sedan kommer över med mer choklad och chickflicks och dessutom ger sig ut i spöregnet och köper mat till en, då trycker man bara in mer choklad i käften och försöker sluta känna sig som ett bitchmonster.
Damnit.
Mensvärk från HELVETET och chokladcravings som får en sprutnarkoman att verka som en katolsk skolflicka med knästrumpor och flätor i jämförelse.
Nej, inte den porriga varianten. Så kul är det verkligen inte här.
Ok, jag fattar. Min kropp måste få kunna låta mig veta att den är ok och att all systems är go och så vidare, men kan den inte skicka typ ett rosa litet fax eller något istället? Eller vad sägs om blommor?
Det hade ju varit hur fint osm helst, tycker jag. En blombukett en gång i månaden med en lapp där det står "allt är okej, älskar dig, sluta slarva med maten bara, ses om en månad, puss. ".
Men nehenej.
Istället ska jag gå med huggande och stickande värkar i över en vecka innan min kropp tar en dags paus och istället för att njuta av den lugna känslan man får utan krampande livmoder, vet jag bara att inom 24 timmar smäller det ordentligt.
Som en vulkan, ni vet. Det blir riktigt tyst precis innan utbrottet.
Sen känns det som om hela jäkla livmodern lossnar och ligger i framvägg mot den nedre delen av din mage, man kan inte ens gå upprätt utan stapplar fram som en stal gammal tant. Det är en brinnande, molande, pulserande smärta och efter ett tag får resten av dina interna organ nog av att bli skjutna på med missil av din uppretade livmoder så de börjar också muttra i protest.
Resultatet? Du mår illa och rider ut våg efter våg av kallsvettningar, eller försöker ligga så stilla som möjligt utan att andas, helst, för att inte påminna det rabiata trollet som tagit över din kropp om att du finns så det kan börja göra mer ont.
Dina bröst gör så ont så du inte ens kan ha bh på dig, glöm för i helvete att du kan sova på sidan ordentligt och aldrig i ditt liv att sova på mage ens är att tänka på, stundtals känns det som om allt bara gör ont ont ont ont precis hela tiden.
Det handlar inte om att man har hormonsvängingar, ens överjävliga humör är ju för att man har ont, ont ont ont precis hela tiden ont, man blir ju helt jävla körd tillslut.
Jag svär vid GUD och alla andra heliga och oheliga makter att om män hade mens skulle vi på fullaste allvar ha 3 veckors arbetsmånader, med var fjärde vecka ledig. Men inte kan man ens förklara för dem hur det är, de har inget att jämföra med, inget alls.
Nästan så att man vill gå kvinna ur huse och sparka dem riktigt hårt i kulorna, varenda en, och sen fortsätta att göra det under en sisådär fyra, fem dagars tid, dygnet runt, för mina kära män, ungefär så känns det. Jo, på rikigt. Nej, jag överdriver verkligen inte. Vik dig dubbel, ligg i fosterställning, må illa så in i helvete och sen börja lacka ur ordentligt runt den sjätte timmen för att du är trött på att ha ont, och så börjar du fatta.
Därför låser jag in mig själv de första 2-3 dagarna. Choklad, film och mer choklad och så får jag bara vara.
Har man ingen publik så bitchar man inte, så enkelt är det. Finns det någon stackare i närheten - och nu är den stackarn oftast en man, för andra kvinnor fattar ju precis vad det handlar om och lämnar en i fred eller säger inte fel saker som kan framkalla hastigt framkallad död, t ex "'äh men ta ett piller, shit, så svårt kan det ju inte vara", så bitchar man och fräser och tjurar och är så hopplös så man blir trött på sig själv och sedan får man hysteriskt dåligt samvete och sen lipar man bara och så blir man ännu mer trött på sig själv.
Jesus, låt mig bara vara ifred med min choklad och hög med chickflicks.
Så när pojken skickar sms och frågar om han kan komma över och jag förklarar att jag verkligen, VERKLIGEN inte är trevlig just nu på grund av allt jag precis listade överst, och jag får till svar att " but i´d love to be with you when you are in a bad or a good mood.. because you are you, and I love you.", och sedan kommer över med mer choklad och chickflicks och dessutom ger sig ut i spöregnet och köper mat till en, då trycker man bara in mer choklad i käften och försöker sluta känna sig som ett bitchmonster.
Damnit.
kurvboll
Jag har fortfarande inte återhämtat mig från förra veckans Grande Revelationes.
Jag har så mycket som snurrar i huvudet att jag är duktigt och redigt förvirrad och anledningarna till varför och sättet jag är det på förvirrar mig ännu mer.
Jag inser att ni kunde verkligen bry er mindre, men så är det.
Jag har så mycket som snurrar i huvudet att jag är duktigt och redigt förvirrad och anledningarna till varför och sättet jag är det på förvirrar mig ännu mer.
Jag inser att ni kunde verkligen bry er mindre, men så är det.
Thursday, May 15, 2008
....................................hoppsan
Vad sade du nu...?
Du vill bo ihop med mig?
Du älskar mig?
Och jag som inte ens visste om jag ska kalla dig för min pojkvän.
Hjälp.
Du vill bo ihop med mig?
Du älskar mig?
Och jag som inte ens visste om jag ska kalla dig för min pojkvän.
Hjälp.
Friday, May 9, 2008
C'est difficile d'expliquer
Du ser på mig med dina bruna ögon som om du försöker se hela vägen in, se efter något du inte kan nå, se om du kan få svar på det du försöker fråga och jag så skickligt undviker hela tiden för jag vill inte ha den här diskussionen med dig, inte alls, inte nu, inte någonsin kanske men vem vet om ett tag.
Du säger så vackra saker till mig, ord jag ville höra när vintern var mörk och jag behövde din vackra ord som en värmande tröja om min frusna kropp och det enda du gav mig var en tunn sjal som inte ens höll mig varm för ett hjärtslag, då gav jag dig vackra ord ur min mun och genom mina händer som tog på dig, drog i dig och ville ha dig nära på alla sätt. Då gav du mig inget jag ville ha förutom påminnelser om saker som varit förut innan jag träffade dig, du blev pojken jag trodde jag hade lämnat och det var som att vara med samma person igen, en skrämmande deja vu av känslokallhet och tystnad. Du ville läsa mig som en öppen bok och jag kunde inte ens läsa ditt första kapitel, du ville in under mitt skinn och du ville ha allt men gav inget och dina ögon tittade på mig då fast på ett annat sätt.
Men som ett dumt djur som lärt sig att akta sig från saker som gör ont hade jag väl äntligen lärt mig efter alla dessa gånger jag flugit in i fönsterrutan och stukat vingarna tusen gånger och tusen igen att jag inte kunde vara så frusen mer, att vilja tro att inuti det hårda blanka skalet finns en pärla så vände jag bort blicken mot solsken och stjärnor och saker som var vackra och bra och som inte var du och jag försvann iväg och undrade kanske mest vad som kunnat bli om du inte hade varit så förbannat bara konstig.
Månader gick och vintern försvann och med våren kom jag tillbaka dit vi började för vad som känns för så länge sedan och vi möttes igen en kväll under stjärnor och storstadsbrus i ett hav av folk och skratt och prat och musik och du tittade på mig och jag tittade på dig och jag log och du såg så rädd ut och jag skrattade och slog mig ned, du sade att jag var vacker och jag tittade bara på det sönderristade träbordet framför mig och undrade om jag hörde rätt, för du säger inte såna saker bara sådär, visst gör du inte eller hur.
Vi pratade och jag ville ta på dig och få dig att le så jag kunde kyssa dina smilgropar och få den där ledsamheten att gå ur dina ögon och känna lukten av dig på min hud men kanske mest bara för att jag ville och att det bara var så enkelt och inget mer men jag gjorde inget utan satt där och pratade med sorl och brus och musik dansandes runt oss.
Du skickade meddelanden med ord och frågor och inget jag kunde svara på, kanske kunde jag inte, kanske ville jag inte, kanske iddes jag bara inte för jag skulle bort igen.
Jag lyssnade på dig och vad du sade innan jag åkte, hur du tänkt på mig under alla månader jag var borta och hur du saknade mig och hur du ångrade att du hade gjort allt för att göra fel när du ville ha det rätt och jag tänkte att du var ju helt knäpp och jag inte hade lust att börja leka den här karusellen av berg och dalbana med någon igen, och du tog mina händer i dina och smekte dem som om du tog i något så skört, så ömtåligt och dyrbart och nästan som om du var rädd för att ta i mig och jag sade ingenting fast dina ögon sökte över mitt ansikte efter ord jag inte hade att ge.
Jag kom tillbaka igen efter resor långt bort och du var den första som var där, jag vet inte om jag hade saknat dig helt ärligt, eller om jag bara tyckte det var skönt att du var där för jag är hemsk på det sättet och ibland undrar jag om jag har kapacitet att ens bry mig om någonting fast jag bryr mig för mycket så ofta och för det mesta begriper jag mig bara inte på mig själv.
Jag ville inte ha ditt hjärta, kanske ville jag det aldrig, för jag kan ge mitt hela hjärta till så mycket men inte när det kommer till kärlek, den där riktiga kärleken som får det att pirra i hela kroppen och jag vill tänka på framtid och för evigt och barn och ringar och allt det där man ska vilja ha för jag tänker på det och hela min hals snörs ihop som en liten snara dras åt därinne och jag blir nästan rädd, livrädd för mig själv för det känns som om jag är inne i ett mörkt rum då och jag vet inte vart jag är eller hur jag ska ta mig ut och herregud så kan det väl inte kännas.
Jag som tror på kärlek och pirr och svaga knän och giftermål och barn men ibland undrar jag om jag blev så bruten av han den där så långt borta som krossade mig så fullständigt och totalt som ingen annan kunnat och även om jag inte vill ha honom mer ochherregud det är jag tacksam för men jag är rädd för att jag inte vill ha någon alls ibland.
Du överöste mig med allt och mer och jag fick nästan panik för även om du hade suttit och tänkt på mig under den mörka vintern och jag var som ditt varma täcke så glömde du att jag inte tänkte på dig alls, för jag är hemsk på det sättet och jag hade hittat mitt eget sätt att hålla mig varm och ta mig igenom snön och kylan utan dig i
Du säger så vackra saker till mig, ord jag ville höra när vintern var mörk och jag behövde din vackra ord som en värmande tröja om min frusna kropp och det enda du gav mig var en tunn sjal som inte ens höll mig varm för ett hjärtslag, då gav jag dig vackra ord ur min mun och genom mina händer som tog på dig, drog i dig och ville ha dig nära på alla sätt. Då gav du mig inget jag ville ha förutom påminnelser om saker som varit förut innan jag träffade dig, du blev pojken jag trodde jag hade lämnat och det var som att vara med samma person igen, en skrämmande deja vu av känslokallhet och tystnad. Du ville läsa mig som en öppen bok och jag kunde inte ens läsa ditt första kapitel, du ville in under mitt skinn och du ville ha allt men gav inget och dina ögon tittade på mig då fast på ett annat sätt.
Men som ett dumt djur som lärt sig att akta sig från saker som gör ont hade jag väl äntligen lärt mig efter alla dessa gånger jag flugit in i fönsterrutan och stukat vingarna tusen gånger och tusen igen att jag inte kunde vara så frusen mer, att vilja tro att inuti det hårda blanka skalet finns en pärla så vände jag bort blicken mot solsken och stjärnor och saker som var vackra och bra och som inte var du och jag försvann iväg och undrade kanske mest vad som kunnat bli om du inte hade varit så förbannat bara konstig.
Månader gick och vintern försvann och med våren kom jag tillbaka dit vi började för vad som känns för så länge sedan och vi möttes igen en kväll under stjärnor och storstadsbrus i ett hav av folk och skratt och prat och musik och du tittade på mig och jag tittade på dig och jag log och du såg så rädd ut och jag skrattade och slog mig ned, du sade att jag var vacker och jag tittade bara på det sönderristade träbordet framför mig och undrade om jag hörde rätt, för du säger inte såna saker bara sådär, visst gör du inte eller hur.
Vi pratade och jag ville ta på dig och få dig att le så jag kunde kyssa dina smilgropar och få den där ledsamheten att gå ur dina ögon och känna lukten av dig på min hud men kanske mest bara för att jag ville och att det bara var så enkelt och inget mer men jag gjorde inget utan satt där och pratade med sorl och brus och musik dansandes runt oss.
Du skickade meddelanden med ord och frågor och inget jag kunde svara på, kanske kunde jag inte, kanske ville jag inte, kanske iddes jag bara inte för jag skulle bort igen.
Jag lyssnade på dig och vad du sade innan jag åkte, hur du tänkt på mig under alla månader jag var borta och hur du saknade mig och hur du ångrade att du hade gjort allt för att göra fel när du ville ha det rätt och jag tänkte att du var ju helt knäpp och jag inte hade lust att börja leka den här karusellen av berg och dalbana med någon igen, och du tog mina händer i dina och smekte dem som om du tog i något så skört, så ömtåligt och dyrbart och nästan som om du var rädd för att ta i mig och jag sade ingenting fast dina ögon sökte över mitt ansikte efter ord jag inte hade att ge.
Jag kom tillbaka igen efter resor långt bort och du var den första som var där, jag vet inte om jag hade saknat dig helt ärligt, eller om jag bara tyckte det var skönt att du var där för jag är hemsk på det sättet och ibland undrar jag om jag har kapacitet att ens bry mig om någonting fast jag bryr mig för mycket så ofta och för det mesta begriper jag mig bara inte på mig själv.
Jag ville inte ha ditt hjärta, kanske ville jag det aldrig, för jag kan ge mitt hela hjärta till så mycket men inte när det kommer till kärlek, den där riktiga kärleken som får det att pirra i hela kroppen och jag vill tänka på framtid och för evigt och barn och ringar och allt det där man ska vilja ha för jag tänker på det och hela min hals snörs ihop som en liten snara dras åt därinne och jag blir nästan rädd, livrädd för mig själv för det känns som om jag är inne i ett mörkt rum då och jag vet inte vart jag är eller hur jag ska ta mig ut och herregud så kan det väl inte kännas.
Jag som tror på kärlek och pirr och svaga knän och giftermål och barn men ibland undrar jag om jag blev så bruten av han den där så långt borta som krossade mig så fullständigt och totalt som ingen annan kunnat och även om jag inte vill ha honom mer ochherregud det är jag tacksam för men jag är rädd för att jag inte vill ha någon alls ibland.
Du överöste mig med allt och mer och jag fick nästan panik för även om du hade suttit och tänkt på mig under den mörka vintern och jag var som ditt varma täcke så glömde du att jag inte tänkte på dig alls, för jag är hemsk på det sättet och jag hade hittat mitt eget sätt att hålla mig varm och ta mig igenom snön och kylan utan dig i